Kategorier

Lyckad helg nere på Ring Knutstorp!

Det blev en riktigt rolig helg nere på skånska Ring Knutstorp som bjöd upp med fint väder och ett bra arrangemang när årets näst sista SM-deltävling skulle avgöras. Målsättningen var att sätta personbästa och komma ner på 1.03-tider under helgen, kvala in, och sluta på en bättre position i racen än vad jag kvalat in på.
Det började dock lite struligt redan när lastningen drog ut på tiden (som alltid) och starten på den 65 mil långa resan blev något försenad. Sen möttes vi upp med Team Sjöstrand i Linköping där vi avsmakade en nyttig måltid på Burger King innan avfärden fortsatte ner mot Knutstorp. I höjd med Vättern så började högra bakdäcket på Sjöstrands släp se lite trött ut, och bara ett par hundra meter senare så yrde det däcksrester, cord, och däcksrök över hela motorvägen och deras lilla ekipage med 11 meters husbil och stort boogiesläp fick försöka klämma in sig så gott det gick på den lilla vägrenen. 45 minuter senare, och ett antal ”kasta sten längst ut i Vättern tävlingar” senare så hade Euromaster levererat och monterat ett nytt däck på plats, och färden kunde fortsätta....
Väl på plats efter 7 timmars resa så var det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i uppackning och resning av tält vilket tog större delen av kvällen innan det var dags att krypa till kojs i husvagnen.

Fredag, och friträning...

Denna helg var det bara ett kort 25 minuters träningspass på fredagen eftersom man klämt in 2 kval och 2 race för båda Rookieklasserna på samma dag, vilket inte var optimalt när man inte varit på banan på 2 år. Lagom när det började kännas som att jag hittade runt banan så kom målflaggan och passet var slut. Körde 1.04.7 på friträningen, vilket vad alldeles för långsamt, men dock en putsning av personbästa. Drabbades på eftermiddagen av en rejäl huvudvärk och försökte få i mig så mycket vatten jag kunde och lite ipren för att dämpa huvudvärken. När vi sen skulle laga middag så hittade jag lunchen på en talrik i microvågsugnen. Glömde visst bort att äta lunch... Märkligt.
På kvällen sen anslöt den ovärderliga mecken Micke som kört själv 65 mil enkel resa på fredagseftermiddagen för att komma ner och hjälpa till. Du är en klippa Micke!!!

Lördag, och dags för första kvalet.

På lördag förmiddag anslöt även morsan och farsa för att heja på under helgen. Skönt med lite support!
Dom inledande varven på lördagens kval kändes riktigt dåligt. Letade fortfarande efter rätt bromspunkter och spår på banan, och det kändes kantigt och stökigt. Missade spåret på flera ställen och fick inte alls till det. Tiderna sjönk lite för varje varv, men det var fortfarande mellan 4:or. Inget att skryta med. I slutet på passet så började jag bli riktigt trött så jag gick in och vilade lite och drack lite vatten.  Det åretstod bara några minuter på kvalet, men vi beslutade att jag skulle åka ut och ta några varv till, så kunde jag hinna med nån provstart sen efter passets slut. Åkte ut och softade nåt varv innan målflaggen dök upp, och satte då mitt bästa varv med 1.04.3 på sista varvet utan att ta i. Konstigt! Men nytt pers igen, och inkvalad som 16:e man. Helt OK.

Lördag, Race 1

Målsättningen var som alltid, att komma i mål på en bättre placering än jag startar, så bättre än 16:e var det som gällde och därmed också säsongens första poängplats.
Starten gick och jag gjorde en kanonstart. Var uppe nåstans runt 10-12:e plats in i första böj, sen blev det lite stökigt och jag tappade nån placering. Varvade som 12:a första varvet och låg i ryggen på #23 Jarno Leivo och #666 Robban Gull, samtidigt som jag hade många snabbare förare bakom mig som jag nu försökte hålla undan för.  Redan på varv två så tappade jag #9 Mattias Wikberger och #27 Patrik Bengtsson på sin Ducati. Var nu nere på 14:e och körde med ett stoort leende på läpparna. Hade sjukt roligt dom inledande varven. Låg i rygg på Wikberger, och hade #17 Ola Fredby flåsandes i nacken.   På varv 6 fick jag upp P13 på tavlan när #50 Greven bröt efter att han gjort årets tjyvstart och gav upp. Började nu tappa kontakten med Wikberger lite och han drog ifrån lite för varje varv som gick. Samtidigt så såg jag på depåtavlan att mitt avstånd till bakomvarande pendlade mellan 0.2 och 0.5 sekunder. Han låg alltså och flåsade mig i nacken hela tiden. På varv 11 sen så kom attacken då jag blev ombromsad efter start och mål. Såg en blå hoj som jag inte kände igen som dök på innern, men han kom alldeles för fort och tappade spåret så jag kunde vika in bakom och svara i utgången och ta tillbaka min plats. Det var #32 Roger Szymasko som låg bakom och fightades, inte Ola som jag såg i början. Sen kunde jag se på depåtavlan att jag inte lyckades skaka av mig Szymasko på hela racet, och jag misstänkte att han skulle sätta in en attack på sista varvet. Och mycket riktigt så kom attacken, och denna gång kunde jag inte svara i utgången. Låg sen i bakhjulet på honom hela varvet och var mycket snabbare på flera partier där jag fick slå av mitt i böjen för att inte köra in i honom. Tänkte göra en attack i inbromsningen innan backen upp till hårnålen, men då var det gulflagg där eftersom Jarno Leivo hade kraschat, och min sista chans stod nu till inbromsningen nedför backen till ”Litosvängen”. Laddade på så mycket det gick nedför backen och bromsade så sent som jag vågade men lyckades inte riktigt trycka in fram hjulet på innern om Szymasko. Det blev nästan lite för tight och jag höll på att köra in i hans bakhjul. Det var inte många millimeter till godo där... Puuuh... Rullade i mål som 13:e man, vilket var mitt bästa resultat sen jag började köra Superbike, och med ett nytt personbästa igen. Så jag kunde inte annat än att vara nöjd. Men det hade suttit fint att ta tillbaka placeringen från Szymasko på sista varvet och blivit 12:a. Men men... nya tag imorgon!!!!
På lördagkvällen blev det grillning och depåmys med Team Sjöstrand. Riktigt roligt gäng det där...

Söndag, kval 2

Till söndagens kval var jag nu riktigt laddad efter det positiva racet på lördagen. Nu skulle det åkas 3:or, och därmed basta!!!!
Halvvägs ut på första varvet började hojen bete sig konstigt. Den började rycka vid gaspåslag och det smällde i transmissionen. Rusktikt likt symptomen vi hade när vevaxeln gick på Anderstorp. Full av skräck vek jag in i depån och stannade bakom Micke som stod och sov lite vid deptavlan. Ha ha. Efter några fullgasrepor på tomgång så vaknade han till och kom springandes. Efter en snabb koll så såg vi direkt att skruven för kedjejusteringen hade lossnat och gängat in sig så att kedjan hängde jätteslapp. Micke sprang som en gasell efter verktyg, sen fixade han till det på plats i bandepån. Sen var det bara ge sig ut igen och ladda för fullt. Tack Micke!!! Körningen kändes riktigt bra, och vervtiderna kröp sakta nedår  för varje varv som gick. Och på varv 11 så satte jag nytt pers med 1.03.5 vilket kändes riktigt bra. Nu började det kännas riktigt kul att köra racing! Låg kvar ute några varv och pressade men lyckades inte få till det.  Hamnade bakom en långsammare förare som jag hade lite problem att komma om som störde mig lite grann, så jag gick in i depån och vilade lite istället. Sen gick jag ut på ett sista försök att kapa lite till på tiden. Körde väldigt jämna ”mellan treor” nu, och sen kom #88 CoolRille och körde om och pekade på bakdelen på sin hoj likt ett ”följ mig” tecken. Han ville visa mig lite tips på spårval. Men precis när jag tog rygg på honom så blev det målflagg och passet var slut... Typiskt... Men men... Nytt pers igen, och inkvalad som 15:e man. Ett pinnhål bättre än lördagens kval.

Söndag, Race 2

Målsättningen för söndagens race var detsamma. Komma i mål på bättre placering än jag startade. Så det var bara ladda på.
Starten gick och jag kom iväg skapligt den här gången också. Inte lika bra start som förra gången, men fullt godkänd. Hamnade på yttern in i första böj där det blev lite stökigt igen. Men lyckades trycka mig fram och inte förlora nån placering i alla fall. Passerade första varvet som 16:e man, vilket var helt OK. Hade nu Szymasko framför mig igen, och precis framför honom låg Wikberger. Bakom mig kunde jag skymta Fredby. Samma trio som i första racet, men den här gången skulle jag fan inte släppa Szymasko. Hade återigen ett par riktigt roliga första varv där tempot var ganska lågt, men alla låg tätt tillsammans och man kunde riktigt känna den varma luften bakom hojen framför när man stirrade rakt ner i ljuddämparen i full fart. Det var skitskoj! Blev lite fight igen, och jag kunde ligga tätt bakom Szymasko och känna lite på honom. Hittade direkt vart jag var snabbare, och jag fick ligga och hålla igen på flera ställen för att inte köra in i bakhjulet på honom. Såg på tavlan att dom andra låg tätt bakom också, så jag tänkte att jag skulle försöka passera honom och sen göra ett ryck och se om han hänger på. Så på varv 7 dök jag på innern i inbromsningen efter start/mål och kunde passera ganska enkelt. Såg sen på depåtavlan att jag efter ett par varv hade en lucka på 3 sekunde bak till närmaste bakom. Så rycket hade lyckats. Nu hade jag Wikberger och Bergsten en bit framför mig och det kändes som att jag tog in lite grann på dom för varje varv som gick, men avståndet var så pass stort att om inget konstigt inträffade så skulle jag inte hinna veva in dom. Nu började tröttheten komma och när jag insåg att jag inte skulle kunna veva in dom framför, och att jag hade en bekväm lucka till dom bakom, så började jag  ”köra på tavlan” och bara bevaka mitt försprång. Rullade ill slut över mållinjen som 14:e man. Poängplats igen, bättre än startpositionen, och revanch på Szymasko, så man kan inte annat än att vara nöjd.
Efter racet så satt jag rätt nöjd i tältet och vilade medans svetten rann som en vårbäck nerför kroppen under skinnstället.
Innan vi började packa ihop och lasta så kollade vi på dagens sista race STK600 där Sjöstrand gjorde ett riktigt bra race och slutade 5:a. Han dubblade hela helgen i både Superbike och STK600, vilket var en riktigt bedrift. Jag var i alla fall helt slut efter Superbikeracet, och dpå hade han 10 minuter på sig att hoppa upp på 600:an och ge sig ut på nästa race. Starkt som fan!!!!


I bussen på väg hem så kan man börja tänka igenom helgen som gått och summera ihop allt lite grann, och jag är faktiskt sjukt nöjd med hela helgen. 13:e på lördagens race är mitt bästa resultat sen jag började köra Superbike, och med söndagens 14:e plats så blev det poäng i båda racen och sen personbästa med nästan 2 sekunder på varvtiden. Framförallt så har jag haft fantastiskt roligt hela helgen, både på och vid sidan av banan. Och det känns verkligen som att man är tillbaka efter allt strul som varit under försäsongen, och framförallt så var det sådär larvigt roligt att köra hoj igen.


Jag vill givetvis tacka alla sponsorer och alla som hjälpt till för att detta ska gå att genomföra. Ett extra stort tack till Micke som är en klippa att ha med sig i depån, och Morsan och Farsan som sitter och flänger land och rike runt för att supporta lite. Tack så jättemycket!!!
Nu väntar några inplanerade tränings- och testdagar på Mantorp, Sviestad, och Karlskoga motorstadion innan det sista racet för säsongen går av stapeln i just Karlskoga den 11-13/9.

Kategorier: Knutstorp, SM