Upplagd den 15 augusti 2011 13:51
Det blev en riktigt lyckad och rolig helg när vi gjorde vårat första riktiga inhopp i PRO Superbike som går tillsammans med STCC.
Det var mycket nytt att hålla reda på under helgen med däckmärkning, enhetsdäck, enhetsbränsle, gridshow, massor av nya regler, osv. Så det kändes skönt att ha rutinerade Andreas Mårtensson (Cresto Guide Honda Racing Team) att terrorisera med frågor under hela helgen. Tack Andreas!
Helgen inleddes med en kort friträning på fredag morgon.
Gick ut på ett begagnat set med däck för att spara lite pengar. Det kändes direkt att det bästa var taget på däcken, men det gällde bara att bli lite varm i kläderna och ”komma igång” på morgonen. Eftersom vi tävlade här för bara två veckor sedan så hade vi redan en bra setup på hojen som vi visste fungerade. Jag brukar ju alltid vara en ”slow starter” och ha svårt att komma igång tidigt på dom första passen, men nu var det riktigt illa. Körningen kändes riktigt usel, och det märktes också på varvtiderna som var långt ifrån där vi borde vara.
I pausen mellan träningen och kvalet som skulle köras 13:30 som försökte vi hitta något att ändra på för att få upp farten. Hojen kändes ju bra, så där fanns inte mycket att ändra på, och nya däck skulle ju ändå på till kvalet. Så då fick vi fokusera på han som håller i styret istället. Jag hade sparat ut ett litet ”slutspelsskägg” eller ”turskägg” till helgen (mest på grund av ren och skär lathet).
Så eftersom det inte fungerade så var det helt logiska valet att raka till ett par riktigt sjyssta ”turklubbor” eller ”turpolisonger” istället. Så fram med skäggtrimmern…
Fredag, kval.
Med dom nya ”turklubborna” som hemligt vapen så rullade jag ut på banan. Körningen kändes faktiskt MYCKET bättre, men tiderna förbättrades inte så mycket som jag hoppats på. Jag rullade igenom depån ett par gånger för att komma ut på banan igen och försöka hitta en bra rygg att åka på. Någon som är lite snabbare som man kan få draghjälp av, men det gick inte heller så bra. Kvalet kändes en aning misslyckat, men placeringen var ändå helt ok. Kvalade in som 13:e man i PRO Superbike, och stod 3:a av förarna i Privatcupen. Hmmm… Pallkänning…
Fredag, Race 1.
Från min 13:e startposition så hade jag dom två privatförarna Daniel Falemo (#31) och Henry Sundqvist (#11) i startledet framför mig. Så målet var att inte släppa iväg dom i början på racet så att jag fick kämpa mig ifatt som det varit dom två senaste racen. Race 1 är dessutom ett jättekort race på bara 12 varv (för att kunna klämmas in på fredagen) så det gäller att vara med från början för det finns inte mycket tid att reparera ett misstag på.
Starten gick, och jag kom iväg ganska dåligt och tappade ett par placeringar ner mot första böj, sen plockade jag tillbaka några redan på det första varvet. Hamnade nu bakom ”Rocket” Robin (#67) som jag fightats med dom båda Scandinavian Open racen två veckor tidigare. Robin och jag har så vilt skilda körstilar vilket gör att även om jag kör mycket fortare än honom, så har jag svårt att ta mig om.
Robin bromsar sent, men åker väldigt sakta mitt i svängen, vilket gör att jag har svårt att bromsa om honom men sedan får jag nästan panikbromsa mitt i sväng ibland för att inte köra in i hans bakhjul.
På SO racet så kostade det mig många placeringar när jag fastnade bakom honom medan gänget framför drog iväg. Det fick inte hända den här gången. Såg att klungan framför började dra ifrån oss, och till slut lyckades jag klämma mig förbi Robin och låg nu 13:e totalt och 3:a i Privatcupen. Men nu var avståndet för långt fram till Henry Sundqvist (#11) som låg närmast framför. Jag kämpade på ett par varv för att stänga till luckan men när jag märkte att det inte gick så fokuserade jag på att hålla ett betryggande avstånd bak till Robin och säkra min första pallplats som elitförare.
Rullade över linjen som 13:e man i racet, och 3:a i privatcupen. Jätteroligt med pallplatsen, men jag var ändå lite missnöjd. Varvtiderna i racet var dåliga, och jag visste ju att jag kunde köra så mycket bättre. Det var dock riktigt roligt att få kliva upp på pallen igen, det har jag ju inte gjort sedan jag körde nybörjarklassen ”Rookie1000” 2006. Och det vara bara att ta vara på tillfället och njuta…
Lördag warmup.
Lördagen, som är lite av huvuddagen på en STCC helg. Denna helg var den 14.200 åskådare på lördagen som inleds med en kortare ”warmup” för oss motorcyklar. Det är ett jättekort pass på bara 10 minuter, men en chans att bli lite varm i kläderna och bara testa att hojen funkar som den ska. Ni som känner mig vet ju att det oftast tar ett par varv innan jag kommer igång, och när passet sedan flaggades av efter bara 7,5 minut för att hålla tidsschemat, så förstår ni ungefär hur passet gick för min del.
Mellan warmupen och racet så är det ”gridshow”. Det innebär att alla team står uppställda i bandepån som sedan öppnas upp så att publiken kan gå runt och titta lite. Ganska kul, men det känns lite konstigt att sitta där på hojen medan folk går förbi och tittar. Man känner sig lite som en trött brunbjörn på ölands djurpark eller nåt.
Lördag, Race 2.
Med 14.200 personer på läktaren och direktsänd TV så var det faktiskt lite extra fjärliar i magen när vi rullade ut till starten. Nu skulle jag banne mig göra en bra start för en gångs skull, och inte fastna bakom någon långsammare förare medan hela gänget där jag tycker att jag håller hemma drar iväg framför.
Starten gick och jag kom iväg helt okej faktiskt. Viker in i första böj och ligger nu precis bakom, gissa vem. Jajjemän, Rocket Robin. Under den första halvan av racet så ligger vi nu och fightas tillsammans med Henry Sundqvist om plats 2, 3, och 4 i privatcupen. Det är ett riktigt roligt race där vi byter plats med varandra flera gånger. Jag har en riktigt bar känsla i kroppen.
Det känns som att jag har racet under kontroll och att jag nog ska kunna gå segrande ur den här fighten till slut. 2:a platsen i privatcupen var nu inom räckhåll. Totalt i racet så ligger vi och fightas om 10: plats. På varv 13 sen så strular det till sig vid en gulflaggssituation och Robin styr av banan ut på ”escapen” så han försvinner från fighten. Jag ligger nu 10:a i racet (2:a av privatcupsförarna) och har ryckt till mig en skaplig lucka bakåt, och fram till Daniel Falemo (#31) som ligger framför så är det en alldeles för stor lucka. Så nu gäller det bara att ta hem hojen i mål. Rullar i mål som 10:a i racet, och får kliva upp på pallen i privatcupen igen med min 2:a plats. En riktigt bra avslutning på en riktigt bra helg.
Efter racet är det faktiskt lite blandade känslor. Visst är det sjukt roligt med 2 pallplatser, och en 10:e plats totalt som bäst i PRO Superbike. Men jag tycker ändå att jag kört dåligt under helgen, och varvtiderna var ju inte alls bra. Och det kändes nästan lite vemodigt att börja packa ihop allt efter en sån här rolig helg. Men det gäller att ta med sig det positiva och passa på att njuta lite av det här. För hela helgen tillsammans med STCC har varit fantastisk!
Jag vill rikta en hel hög med stora tack till höger och vänster. Ida, världens bästa fru och mamma, som får dra ett tungt lass med barnen ute på tävlingshelgerna. Du är ovärderlig gumman. Micke och Bander som är världens bästa mekaniker och som också är grymma på att hålla mig i rätt sinnesstämning för att köra bra. Morsan och Farsan som alltid stöttar och hjälper till. Och såklart alla ni sponsorer som gör detta möjligt. Utan er hjälp så hade jag aldrig ens kommit till start! TACK!
Vad som händer nu är lite oklart.
Den här PRO Superbike helgen har rivit upp stora sår i racebudgeten, så vi får se när alla fakturor har kommit in hur det blir med resten av säsongen. Det är egentligen två tävlingshelger kvar i SM-serien (Karlskoga igen och sedan Finalen på Mantorp i slutet på september). Och i PRO Superbike så återstår det två (Knutstorp och Mantorp). Men som det känns nu så kan det bli tufft att få ihop det rent ekonomiskt att köra klart säsongen. Men i så fall så har vi i alla fall slutat på topp!
Vi kommer lägga upp lite bilder från helgen under veckan.
Om ni inte var på plats i helgen, och missade direktsändningen på TV, så får ni inte missa reprisen imorgon tisdag klockan 22.25 på ViaSat Motor.
Kategorier: Karlskoga, Pro Superbike, Racerapport