Upplagd den 7 maj 2012 00:00
Förutsättningarna inför årets premiär tillsammans med STCC var väl inte dom bästa. Jag hade i stort sett ingen tid i sadeln alls innan tävlingen, och dom flesta konkurrenterna har varit utomlands och tränat under våren, och redan kört en tävling. Så det kändes som vi kämpade i uppförsbacke redan från början. Men det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Det skulle ju blir så jäkla roligt att få tävla igen!
Till helgen så hade vi fått hjälp av supermekanikern Gurra, som meckat åt sin bror Tompa Johansson i Superbike tidigare. Gurra är väldigt duktig och noggrann. Han har meckat Honda förut och har 100% koll på läget. Riktigt skönt att ha en sån klippa med sig.
På STCC helgerna är det minimalt med körtid. En kort träning på fredag morgon, sen kval, och race på eftermiddagen. Sen är det en kort warmup på lördag morgon och sen race på lördag eftermiddag.
Fredagens träning gick riktigt uselt. Körningen kändes stel och kantig, och hela passet gick i stort åt till att bli varm i kläderna och lära känna banan. Tog väldigt lång tid att hitta rätt växlar, bromspunkter, och spårval. Vartiderna låg nästan 5 sekunder över mitt personbästa från förra året.
Sen var det dags för kval. Jag kände mig långt ifrån redo men ändå rätt så lugn. Det fanns ingen press och det var bara att åka ut och ha roligt, och för första gången i år så var det sådär löjligt roligt att köra igen. Det kändes fortfarande att jag körde dåligt, men jag kunde se på laptimern att det gick fortare och fortare för varje varv, och på depåtavlan som Gurra hängde ut så stod förbättrades det för varje passering. ”P14 +0,5”, ”P12 +0,1”, ”P13 +0,5”, ”P13 +0,2”, ”P12 +0,4”, ”P12 +0,2”, ”P11 +1,0”. Så det kändes riktigt bra. Slutade 11:a på kvalet, vilket är helt OK trots att jag fortfarande låg LÅNGT ifrån mitt personbästa. (Kan tilläggas att om jag hade kört personbästatider så hade jag kvalat in som 5:a totalt, och 1:a i privatcupen).
Dags för fredagsracet. Första racet för året för min del, så då är man väl lite extra nervös. Sen blev det väldigt struligt med dom lite annorlunda reglerna kring lineup och depåutfartens öppnande i STCC som ställde till det lite för oss. Detta gjorde att jag tillsammans med väldigt många andra förare fick starta warmuplap från depån, och alltså inte fick någon provstart. Starten blev riktigt usel. Jag fick alldeles för mycket kopplingsslir och kände hur det bara svischade förbi folk till höger och vänster, och det kändes som att jag var nästan sist in i första böj. På första varvet så hade jag tagit mig upp till 12:e igen, och på andra varvet så tog jag mig även förbi Andreas Wallenborg (#7) för att ta tillbaka min 11:e plats. Men nu hade luckan fram till klungan framför blivit allt för stor. Jag gjorde ett par tappra försök att stänga till den, men det gick inte. Efter ett tag så hade jag betryggande luckor både bakåt och framåt, och började se på det mera som ett träningspass. På slutet såg jag på signalerna på depåtavlan att luckan bakåt började minska lite, men jag kunde kontrollera den rätt så bra så det var aldrig någon fara. Blev till slut ett ganska ensamt race där jag kunde rulla in på en 11:e plats (7:a i privatcupen). Det kändes skönt med ett race i kroppen nu, och det var bara att ladda om till lördagen.
På lördag morgon hade vi en jättekort warmup på bara 10 minuter. Det är knappt så man hinner ut på banan känns det som. Men det är ändå skönt att komma igång lite på morgonen. Vi gjorde inga större ändringar alls på hojen till lördagen, mest eftersom det största problemet fortfarande är föraren som inte kör som han ska ännu. Det var riktigt blåsigt, och kallt i backen, så det var väl klart redan från början att det inte skulle gå så fort. Efter bara ett kort tag så kom jag ifatt Andre Andersson (#32) som slutade precis framför mig i race 1. Och jag beslutade för att ligga bakom honom ett tag och kolla vart jag var snabbare och vart jag kunde köra om. Det kunde vara bra att lära sig till racet tänkte jag. Det gick väldigt sakta på sina ställen, men jag struntade i vervtiderna och bara låg kvar bakom och hade roligt. Passet tog slut väldigt fort..
Innan racet var det dags för gridshow. Då ställer alla team och förare upp tillsammans med sina motorcyklar och bilar i bandepån så att publiken får en chans att gå runt och kolla lite på nära håll. Faktiskt riktigt roligt tycker jag, även fast det gör det lite stressigt att hinna få klart allt till racet som startar bara en timme senare.
Till racet 2 så bestäms startpositionen efter bästa varvtider under race 1, och jag var placerad som 12:a på gridden.
Jag gjorde en mycket bättre start, och var med riktigt bra i första sväng där det flöt på bra. In i ”Parisarn” blev det sen lite stökigt och jag tappade nån placering, som jag sen tog tillbaka i inbromsningen till chickanen som leder ut på långa rakan. In till ”Mjölbysvängen” blev jag sedan ombromsad av Andre Andersson (#32) och fightades med honom i ett varv innan han missade spåret lite i snabbvänstern och både jag och Otto Johansson (#18) kunde smita förbi. Var nu uppe på 11:e plats, och låg precis i bakhjulet på Otto. Framför oss såg jag hur Thommy Sköld (#17) och Mats Backman (#19) började segla ifrån, och innan jag tagit mig om Otto så hade dom ryckt iväg alldeles för långt. Skit också tänkte jag. Såg på depåtavlan efter 5 varv att jag hade ryckt till mig en betryggande lucka bakåt, och framför Otto såg jag bara tom asfalt. Jag kände att jag inte mäktade med att jaga ifatt Backman och Sköld, så jag valde att ligga bakom Otto en stund och läsa honom lite. Det kändes att jag var mycket snabbare än honom på dom flesta ställena på banan, utom upp för backen efter ”Mjölbysvängen” där han alltid lyckades rycka till sig en lucka, som jag sedan kunde stänga jättelätt i inbromsningen efter snabbvänstern. Vid flera tillfällen fick jag vika undan för att inte köra in i hans bakhjul. Tänkte att jag skulle vänta tills inbromsningen efter snabbvänstern på sista varvet med att passera honom, för att inte ge honom en chans att ligga bakom mig och läsa mig allt för länge eller att bita tillbaka innan mållinjen. Hade faktiskt riktigt roligt där bakom, låg ibland på yttern i svängarna och ibland innanför. Provade olika spår och olika bromspunkter. Kollade hur mycket mera fart jag kunde få genom slipstreamingen på långa rakan. Kände mig lite som ett rovdjur som bara låg och väntade på att ta mitt byte. Ute på sista varvet så låg jag precis i bakhjulet på honom på långa rakan, och fick nog med mig lite mer fart än jag räknat med. För helt plötsligt när han bromsade inför ”Mjölbysvängen” så var jag bara förbi. Och jag som inte hade tänkt köra om förrän om två svängar. Aja, det var bara gasa nu inte ge honom en chans att bita tillbaka för jag visste ju att det enda stället på banan som han var snabbare än mig på var precis efter den här svängen. Men det höll hela vägen in i mål, och jag rullade in som 10:a totalt. En helt OK placering (det är ju top-10 jag har tänkt mig i år) och ett riktigt roligt race faktiskt.
Efter racet så var jag ganska nöjd. Trots att jag sänkt mina varvtider för varje pass under helgen, så körde jag fortfarande riktigt dåligt (på racet fortfarande 2 sekunder över pers.) Men eftersom det saknades ett par snabba förare så lyckades jag ändå hålla min målsättning om topp-10 totalt i PRO Superbike, vilket är helt OK. Men det gnager lite i bakhuvudet att om jag bara haft farten uppe och legat runt personbästatider så hade jag kanske kunna sluta någonstans runt 5:e plats totalt, och varit med och fightats om vinsten i Privatcupen. Men det kommer flera race, och snart är jag varm i kläderna.
Jag vill rikta ett stort tack till Gurra som varit grym under helgen, och till familjen som ställer upp och flänger land och rike runt och bor i husvagnen för att vara med på tävlingarna. Jag vill också rikta ett stort tack till alla sponsorer och samarbetspartners som gör detta möjligt. Utan er hade jag inte kunnat köra en meter.
Nästa race är PRO Superbike/STCC på Ring Knutstorp om två veckor. Då ska vi till en bana som jag inte kört på 3 år, det ska bli roligt!!!
Kategorier: Mantorp, Pro Superbike, STCC