Kategorier

Riktigt bra SM-helg i Linköping

Det blev ytterligare en lyckad tävlingshelg för teamet när SM-deltävling numer två avgjordes nere på Linköpings motorstadion den gångna helgen. Inför helgen så hade jag en riktigt bra känsla i kroppen, och vi hade med oss mycket positivt från första deltävlingen på Anderstorp där jag krossade mitt personbästa, hade två bra race, och fick med mig en bra poängskörd hem. Så förväntningarna på den här tävlingen var ganska höga, i alla fall förväntningarna på mig själv och mitt sätt att genomföra helgen på. Mitt personbästa från förra året var 57,023, och jag hade kämpat länge nu för att komma under den där magiska 57,0 gränsen, så målsättningen var såklart att äntligen få sätta den där första 56’an.

 

Fredagsträning

På fredagen hade vi tre stycken träningspass på oss att bli varma i kläderna. Redan under torsdag kväll och natt så stod det klart att det skulle bli regn under större delen av dagen. Åtminstone under första träningspasset. När prognoserna kom under förmiddagen så utlovades det uppehåll under resten av helgen, så jag valde att stå över första passet i regn för att inte riskera någon onödig krasch, och dessutom få lite mera tid att gå igenom och se över cykeln. Andra passet sedan, som blev mitt första på LMS i år, kändes faktiskt riktigt bra. Körde 57,9, vilket vara var en knapp sekund över mitt personbästa. Körde på gamla slitna däck, så det var klart godkänt. På fredagens andra och sista pass så började jag känna mig riktigt varm i kläderna och körde 57,5 och låg på en 11:e plats. Så efter fredagen så kändes det riktigt bra.

 

 

Lördag kval (P12, 57.033)

Under lördagen så hade två två kvalpass. Under första kvalet så rullade vi ut på slicks, men det vilade tunga gråa regnmoln över banan. Precis när jag började få upp flytet efter några varv, så började det stänka lite på visiret. Jag tänkte att jag skulle försöka få till minst ett bra varv innan regnet förstörde passet, och eftersom prognosen såg osäker ut för resten av dagen så kunde det här kvalet bli avgörande. På mitt 5:e varv så körde jag 59.061 med regnet smattrandes i visiret, och bara några sekunder efter att jag passerat mållinjen så öppnade sig himlen, och det var bara att avbryta. Just då låg jag på 5:e plats, så om eftermiddagens kval skulle köras i regn så låg jag bra till.

Innan dagens andra och sista kval så var det lite delade känslor. Jag ville så gärna ha ett riktigt bra torrpass på mig för att få upp lite fart, men samtidigt så vore det ju rätt kul om det regnade bort, så jag fick starta som femma i racet.

 

När det väl var dags, så var det torr bana och uppehåll. Så det var bara ut och ladda på. Jag hade en rätt så bra känsla redan från början, och kände mig stark så jag låg ute och pushade hela passet. I mitten på passet så började jag hitta farten riktigt bra. Varvtiderna låg stadigt, men bara liiite för högt. 57.0, 57.0, 57.0, 57.1, 57.0, 57.3, 57.0, 57.0… Vafaaan… Hur svårt ska det vara?!?!
I slutet på passet sedan så var det först gulflagg i ”Torparen” i tre varv, och sen precis lagom när dom hade städat undan efter den kraschen, så blev det en ny i ”Bergskurvan” som ligger i slutet på varvet.

Kunde sedan se på dashen att jag låg på ”minustid” (alltså personbästa på gång) vid andra ”splitten” mitt på långa rakan. Yes! Nu sitter första 56’an, sen var det fortfarande gulflagg i ”bergskurvan” och jag fick slå av på gasen. Fan, ut på start/mål igen och ladda på för ett nytt varv. Vid andra ”splitten” så låg jag återigen på ”minustid”, NU KOMMER DEN! Och sen var det fortfarande gulflagg i ”Bergskurvan”. FAN DÅ!!! På’t igen… Och nästa varv så låg jag på ”minustid” IGEN på långa rakan, NUDÅ!!!! Fortfarande gulflagg i ”Bergskurvan… Och samma sak igen… Och sen var passet slut… FAN!

 

Även om 57.033 fortfarande var en liten putsning av mitt personbästa, så var jag lite besviken över att inte lyckats hitta den där 56’an som gäckat mig länge nu. Det räckte till en 12:e plats på gridden till lördagens race.

 

Lördag race (P10, 1.02.505)

Inför lördagens race så var känslan riktigt bra. Jag hade en klar ”race plan” och kände att om jag fick en bra start så skulle jag kunna få till ett bra race, och kanske få till nån 56’a med en bra rygg att åka på. Men vädret såg inte lovande ut. Det var mitt-emellan väder större delen av eftermiddagen, men ju närmare racestart vi kom, desto mer klart stod det att det skulle bli ett race i blött. Typsikt också!

 

Jag har inte haft någon riktigt bra känsla i regn på flera säsonger nu, och vet inte riktigt vad det beror på. Jag har svårt att hitta gränserna för fästet, och har inte något bra förtroende för hojen så jag törs inte ligga på in i svängarna. Och försöker då kompensera med mera gas ut ut svängarna vilket för att det sladdar och far överallt. Så det kändes inget bra när det stod klart att det blev regnrace…

 

Starten gick, och jag kom iväg ganska bra från min 12:e plats. Tappar inte allt för mykcet ner mot första sväng, men sen är det alltid svårt i regn. Vattenspray från hojarna framför och vatten på visiret gör att man knappt ser något alls, och man får gå mest på känsla när det är dags att bromsa. Det blir lite stök och bök i början, men jag tror att jag klarar mig rätt så bra. Men ut på långa rakan på baksidan av banan får jag ett litet kast, och får dippa av på gasen. Vips så blir jag omkörd, och folk bara flyger iväg framför mig. Jag blir omkörd in i nästan varje sväng under de första varven, och dalar ner genom fältet. Fan, fan, fan… Försöker öka tempot, men det går inte… Känner mig frustrerad…

Är nog nere på 17:e-18:e plats efter 5 varv, och är riktigt arg. Men sen är det som att det händer något. Jag tar ett par djupa andetag och pratar med mig själv. ”Okej Macke, ta det nu lugnt, ingen panik. Fokusera på vad du gör, och känn efter”. Jag försöker arbeta mig in i racet, och försöker hitta känslan. Regnet börjar avta en smula, och man kan börja skymta små spår i vattnet från hojarna framför. ”Sikta på spåren, försök släppa på in i svängarna, mjuk på gasen…”

 

Jag struntar nu i depåtavlan och placering, det gäller bara att hitta tillbaka nu. Sakta men säkert så börjar det faktiskt kännas OK. Ser på tavlan att han som legat 0,2 sekunder bakom mig i 4 varv nu plötsligt är 0.8 bakom. Sedan 1 sekund, och sedan 2… Sedan kommer jag ifatt hojen framför mig, och passerar… Är snart uppe på P11, och har en LÅÅÅNG lucka upp till P10. Nästan hela långa rakan, med 9 varv kvar av racet. Ser på dashen hur varvtiderna sjunker varv för varv. Några varv senare så ser jag att jag halverat avståndet till klungan framför… Kanske, kanske, finns det en chans… Ser hur #65 Mattsson börjar halka efter den klungan, och sätter siktet på honom. Kan jag hinna? Nåt varv senare är jag uppe i rygg, och sedan går jag ganska enkelt förbi i inbromsningen efter långa rakan. Och sen ser jag att jag nästan vevat in klungan framför också. Jag har nu tagit in nästan hela långa rakan på 8 varv. I inbromsningen efter långa rakan på sista varvet är jag uppe i rygg på sista man i klungan, som är #10 Jonny Jacobsson, och försöker mig på en inbromsning i ”Bergskurvan”, men lyckas inte riktigt, och rullar över mållinjen som 10:a.

 

Både nöjd och missnöjd på samma gång, på något konstigt sätt. P10 är ju bra, eller i alla fall vad jag siktar på. Jag gjorde en grym uppkörning under racet, och på sista varvet kör jag faktiskt snabbare än alla andra på hela banan förutom vinnaren #32 Jari Tuovinen. Så kanske, kanske, så hade jag motat bort det stora regnspöket?

 

 

På lördag kväll så blev det lite utav ett skiftbyte i teamet. Ida och barnen kom ner på eftermiddagen. Micke (A) och Micke (G) som hjälpt till och meckat och servat förtjänstfullt under lördagen, åkte hemåt och ersattes av Micke (P) som kom er istället. Och så anslut Morsan och Farsan på kvällen.

 

Söndag kval (P10, 56.657)

Till söndagen så såg det ut att bli uppehåll under kvalen, men såg ostadigt ut inför racet. Första kvalet så var jag så jäkla sugen på att köra. Äntligen torrt igen, så nu skulle det gasas, och sättas personbästa. Men första kvalet blev inte alls bra. Jag fick inte flyt alls, och lyckades inte få till någon bra ”track position” under hela kvalet. Så fort jag hade en bra tid på gång, så kom jag ifatt någon långsammare förare eller nån som var på ett ut- eller invarv. Eller fick bromsa för någon som var p väg in i depån. Jag provade att slå av lite och släppa en lucka till den framför, men släppte av för lite så när jag väl laddade på så var jag ifatt igen innan sista sväng. Provade att ta ”escapen” en gång, och stod där och väntade på en bra lucka, men lyckades inte. Och vips så var första kvalet slut, och jag hade bara kört 57.255 som bästa tid, och var väldigt missnöjd.

Till andra kvalet så lyckades jag hamna mycket bättre på banan, och kunde köra helt fritt nästan hela passet. På varv 10 sätter jag 57.3, sedan följer ännu en 57.3, och sen 56.911! ÄNTLIGEN!!! DÄR SATT DEN!!! HELVETE VAD SKÖNT! Sedan 56.9 igen, och igen, och sedan 56.7 och 56.657!! PANG! Nytt pers och en ”mellan 56’a” kändes sjukt skönt, och räckte till en 10:e plats på gridden till söndagens race. Så jäkla skönt! Ååå vad jag hoppades på ett torrt race nu. En bra start, och sen ligga i ryggen på dom i täten som ligger och kör låga 56’or och höga 55’or, så fanns det ännu mer att hämta.

 

Tyvärr så står det klart ganska tidigt att det blir ytterligare ett regn race denna helg, så det var bara att skifta till regndäcken och ladda på för ett regnrace. Men eftersom känslan var väldigt bra i slutet på första regnracet, så kändes det ändå helt okej. Jag hade ju skrämt bort det där regnspöket nu… Eller?

 

 

Söndag race (P15, 1.02.875)

Jag startade ju från P10 i söndagens race, två placeringar bättre än i lördagens race. Men 10:e plats är längst till höger i fjärde startled, och 12:e är längst till vänster. Eftersom första kurvan är en vänster, så hamnar man ju på ”innern” från sin 12:e plats. Så även om man står någon meter längre fram på 10:e, så är det inte alldeles självklart att det är mycket bättre. Hur som helst… Nu jäklar! En bra start den här gången, och sen tar vi vid där vi slutade i race 1. Bra fart! Bra känsla! Bra tankar! Nu kör vi!

 

Starten går, och jag kommer iväg helt okej. Tappar någon placering in i första böj, och någon till ut ur ”Esset”. Asch då.. På’t igen… Ner genom ”Crossböjen” och sen in i den ökända ”Torparen”. Mycket vattenstänk, mycket vatten på visiret… Svårt att se, och svårt att avgöra när man ska bromsa. Blir omkörd igen… Vafan! Ger på gas ut ur ”Torparen” ut på långa rakan, och får ett jättesläpp och håller på att krascha. Slår av, och på igen… Tappar driv.. Blir ombromsad in i nya sektionen. Vafan är det som händer! Hojarna framför bara flyter ifrån mig… P17 efter första varvet… Känns precis som i inledningen på första racet… Jag bara tappar och tappar… Blir omkörd igen… Ingen bra känsla….

 

Och så fortsätter det varv efter varv. Det släpper, sladdar, och jag kryper runt i svängarna. Och folk bara flyger ifrån mig. Kollar varvtiderna dom inledande varven i regnet. 1.07, 1.07, 1.07, 1.06, 1.06. 1.06, 1.05, 1.06, 1.05, 1.06, och sen är det som att det händer nåt. Precis som i första racet. 1.04, 1.03, 1.02, 1.03, 1.02, 1.02, 1.03, 1.03, 1.03, och jag börjar jaga ifatt och om folk till höger och vänster. Med två varv kvar så är jag ifatt #61 Håkan Stensby som fullkomligen FLÖG om mig i början på racet och låg nästan hela långa rakan framför mig. Jag ligger nu P15 och känner mig otroligt mycket snabbare än honom, och ser fler förare där framför. Några platser till borde jag kunna plocka på sista varvet. Kommer inte riktigt om efter start/mål, och sedan finns det inget riktigt bra omkörningstillfälle förrän efter långa rakan. Jag får med mig bra fart ut på rakan, och har inga problem att slip-streama om honom. Är uppe jämsides och bromsar mig om på innern. Han väljer att ligga kvar utanför mig, och när vi ska vika in i högern ner i ”Nya sektionen” så bara kastar han sig ner över mitt framhjul och jag håller på att krascha. Får styra upp och är på väg rakt ut i sandfållan. Nyper till så mycket jag vågar i bromsen, känner hur framhjulet kasar, och får fäste, och sen kastar jag ner hojen svängen igen, och som utav ett rent mirakel så lyckas jag hålla mig på hjulen… JÄVLA IDIOT! Skriker jag högt i hjälmen. Tappar säkert 15 meter på honom i den där manövern/räddningen, men är ifatt igen i ”Bergskurvan”, men inte tillräckligt nära för att göra något nytt omkörningsförsök, och rullar över linjen som 15:e man, sista poängplats.

  

Ännu en grymt bra SM-helg!

Självklart är jag väldigt besviken efter sista racet. SM-poäng är ju såklart bra, men fan… Jag vill ju vara topp-10, och jag fattar inte varför jag har så svårt i blött. Dom sista varven är jag återigen bland som snabbaste på hela banan, men jag förstör ju allt på dom första 8-9 varven igen när jag kör som en kratta, bara åker runt och försöker att inte krascha, och inte får till det alls.

 

Men man får ta med sig det positiva från helgen. Och det finns ju MASSOR av positivt! Jag körde ju sjukt bra i regnet i slutet, på båda racen. Och det kunde ju dessutom precis lika gärna ha slutat med en krasch och noll poäng i sista racet tack vare Stensby på sista varvet. Framförallt så har jag kört sjukt bra i torrt, satt nytt personbästa igen. Jag blev ju 10:e i första racet, vilket egentligen är svinbra med tanke på att jag inte alls trivs i regn. Och så har jag ju äntligen kommit ner på 56-tider på Linköpings Motorstadion. Så när man tänker efter, så har det ju varit en SVINBRA helg!

 

Ett stort tack till alla som var med nere i Linköping, till arrangören, alla funktionärer, och SVEMO för att bra arrangemang. Alla som ställt upp och hjälpt mig den här helgen. Micke Andersson, Micke Granstedt, Micke Pettersson som meckat och servat. Förresten! Vad är oddsen för att man har TRE st. mekaniker som alla heter Micke? Det måste vara nån form av rekord!

 

Stort tack också till Morsan och Farsan som var nere och hjälpte till med allt från depåtavlor, till mat och hjälpa till med barnen. Och såklart till världens bästa fru, och familj, som är helt ovärderlig att ha med sig.

 

Och till sist, såklart, ett stort tack till alla våra sponsorer och samarbetspartners som gör detta möjligt.

Kategorier: 2017, Linköping, SM




 

   


 

 

 

 

 

 

 

 

Bild

VI SÖKER ALLTID FLER SAMARBETSPARTNERS

Bli en officiell sponsor, samarbetspartner, eller leverantör till Magnus "Macke" Granstedt Roadracing Team. Kontakta oss genom att klicka på länken nedan.

Kontakta oss