Upplagd den 15 april 2014 09:13
I lördags så arrangerades en sk. "ljudtestardag" nere på Linköpings motorstadion. Alla förare blir inbjudna till dessa dagar som är ett bra tillfälle både för banägaren och förarna att testa ljudet under lite mer ordnade former. Vi får allt hårde krav på oss från myndigheter och kommuner, och i dagsläget är det så hårda krav på en motorcykel som skall framföras på banan att en helt orginal standardcykel har stora svårigheter att klara ljudkraven. Man kan alltså inte utan vidare bara köpa en sprillans ny, gatgodkänd motorcykel, hos en handlare och rulla ut den direkt på banan i tron om att den skall klara en mätning. Det ligger ju också i viss absurdhet i att man får ta en motorcykel och bränna fram och tillbaka hur mycket man vill på vägen utanför närmaste granne utan att bryta mot några lagar, men sedan inte ta exakt samma motorcykel och köra ut på motorbanan 1,5km längre bort. Att vi sedan har hårdare krav på oss på dom svenska banorna än i resten av Europa, gör att inga tillverkare av eftermarknadssystem säljer avgassystem och ljuddämpare som klarar dom svenska kraven. Detta lämpar över ansvaret på oss förare och team att själva utveckla och konstruera system som ska klara dom svenska kraven. För att ytterligare spä på problematiken så är metoderna för att mäta bullret inkosekventa och opålitliga. Samma motorcykel kan vi tio olika mätningar ge tio olika resultat. En situation som givetvis inte är hållbar. Men det är det som vi måste rätta oss efter just nu, och något som vi måste jobba hårt med.
Denna "ljudtestardag" var därför ett ypperligt tillfälle att "rosta av" både mig själv och nya motorcykeln, samt få en första indikation på hur vi ligger till med ljudnivån på den. Det blir inte mycket kvalitativ körning på dom här ljudtestardagarna eftersom bara två hojar släpps ut på banan samtidigt, och sen får man tre flygande varv på sig innan man blir avvinkad och nästa par släpps ut. Men det är precis lagom att få några varv för att hitta alla små problem vi behöver rätta till innan vi kan börja satsa ordentligt på att pressa varvtider och hitta en bra setup på Ducatin.
Överlag så var det ett väldigt positivt första test. Ducatin känns otroligt lätt och fin i chassie, och den styrde väldigt fint. Motorn gav ordentligt med kraft redan från botten, och kom verkligen till liv högre upp i registret. Nästan som en radfyra faktiskt. Hojen kräver en lite annorlunda körstil, så jag behöver anpassa mig lite grann. Jag behöver också vänja mig vid det lite annorlunda registret i motorn, och hitta rätt i växlingar och varvtal. Det framkom ett par mindre problem som vi måste ordna till. Bl.a placering av fotpinnar och växelpedalen, och så behöver vi ändra lite på gashandtaget och mappningen av motorn. Men inga större problem. Överlag så var det väldigt positivt...
Ljudmässigt så låg vi inte heller så illa till som jag hade räknat med. Vi testade ett par vändor helt utan sk. db-killers, och låg då mellan 97db och 102,3db vid passering. Och med db-killers i ljuddämparna låg vi strax över 96db. Så det känns inte omöjligt att vi klarar av kraven med lite jobb.
Nästa gång vi intar banan med Ducatin kommer att bli 22-23/5, då Bridgestone arrangerar två testdagar på Karlskoga motorstadion.
Kategorier: 2014, buller, Ducati, ljud, Panigale, Sviestad