Upplagd den 8 maj 2017 14:34
I helgen som gick så var vi nere anrika på Anderstorp Raceway för årets första test på hojen. Detta var ju första gången jag satt på hojen sedan sista racet i höstas, för nästan 8 månader sedan. Och vi hade även en del nytt att testa och lära oss om den nya elektroniken vi bytt till under vintern. Så det fanns mycket att beta av på ”att göra” listan, men fokus skulle ändå ligga på att få så mycket körning som möjligt och köra bort så mycket ringrost som möjligt i kroppen innan SM-premiären kommande helg på samma bana.
Väl nere på Anderstorp så installerade vi oss ganska snabbt i depåboxen, och hann med att jobba lite på hojen och göra den klar innan det var dags att gå och knyta sig i husvagnen.
Det var med massor av fjärilar i magen jag gav mig ut på årets första pass på lördag förmiddag. Man får lite känslan av ett ”ko-släpp” när alla förare dundrar ut på banan för första gången, stolliga, pirriga, taggade, och glada. Redan efter några varv på första passet så kändes det förvånansvärt bra faktiskt. Jag kände mig sjukt mindre rostig än jag hade förväntat mig, känslan på hojen var bra, och körningen stämde riktigt bra. Fick en grymt bra känsla redan från början. På andra träningspasset så kändes det knappt som att det varit vinter alls, och det kändes som att vi hoppade över 3-4 steg i testplanen och kunde direkt börja fokusera på annat än att bara köra in sig på hojen igen.
Körde 1.38-tider redan på andra passet, vilket kan jämföras med mitt personbästa på Anderstorp som är 1.37.4. Så det var jag sjukt nöjd med. Setupen från förra året kändes sjukt bra, och vi fick ett fint däckslitage både på SC1 och SC2 slicksen. Nästan så det kändes konstigt att liksom inte ha något att jobba på under första testet. Men det var bra, för då kunde vi fokusera lite mer på att lära oss den nya elektroniken och dataloggningen.
Körningen flöt på lika bra under lördag eftermiddag och på första passet på söndag förmiddag så började jag köra lite höga 1.37-tider. Till söndagen hade vi även monterat på transpondern för att få tider från den officiella tidtagningen, och på söndagens första träningspass så var jag 5:e snabbast av alla som hade transponder på, vilket kändes sjukt bra.
På söndag eftermiddag sen så slog vädret om till det sämre, med regnskurar och en bana som var mitt emellan slicks och regndäck hela tiden, vilket gjorde att det inte var någon idé att köra vidare. Så vi hoppade över dom två sista passen och började packa ihop istället, så vi slapp komma hem mitt i natten. Det kändes ändå bra, fast vi inte fick köra alla pass. Det kändes som att vi kommit så långt som jag hade hoppats innan, både med körningen och hojen, så jag kände mig jäkligt nöjd…
Så sammanfattningsvis då var det ett riktigt lyckat första test på hojen. Vi kom relativt snabbt, och relativt enkelt faktiskt, ned på ganska bra varvtider, på väldigt slitna däck. Och hojen kändes svinbra redan från första passet. Det var också riktigt kul att känna att den hårda satsningen jag gjort på kost och träning nu under vintern och våren verkligen gav resultat. Jag kände verkligen att jag orkade mera på hojen, och kände mig mycket smidigare. Så då känns det ju som att allt slit varit värt det.
Men framförallt så var det sådär VANSINNIGT roligt att äntligen få köra hoj igen. Att få känna på g-krafterna, adrenalinet, dofterna, pirret i magen, och känslan av att kasta runt en racinghoj på banan igen… Man blir alldeles prillig i magen…
Nu är det bara lasta ur och packa upp allting här hemma, jobba ett par dagar, klämma in några träningspass i gymmet, serva hojen, ha ett barnkalas, och sen lasta och packa alltsammans igen och bege sig tillbaka ner till Anderstorp nu på torsdag för helgens SM-premiär… Jag är så sjukt taggad!
Kategorier: 2017, Anderstorp, Test