Upplagd den 29 juli 2014 12:13
Nu är vi hemkomna efter en lång och varm helg på Karlskoga motorstadion där deltävling 3 i dom Svenska mästerskapen, och deltävling 2 i Scandinavian Open avgjordes i stekande sol den gångna helgen.
Tävlingshelgen var en kombinerad SM och SO deltävling, vilket kanske kan vara lite förvirrande för utomstående. Men upplägget var som följande. Fredag var det friträning på banan där alla klasser fick två pass var. Lördagen var det först ett kval, sedan två sprintrace i Scandinavian Open (där det även delades ut SM-poäng i det första racet). På söndagen var det sedan ett nytt kval, och sedan ett längre SM-race på eftermiddagen.
Innan helgen så var målsättningen lite mera fokuserad mot att fortsätta arbetet med att hitta rätt på Ducatin, och kanske lite mindre fokuserat mot själva resultatet. Men sen vet ni ju hur det är, när det väl är kval och race så växer ju hornen ut och tävlingsmänniskan väcks till liv. Och då är det svårt att inte bli lite irriterad och frustrerad över att man inte fått upp farten ännu.
Väl framme på plats i Karlskoga så väntade jobbet med att packa upp och iordningställa tält och trailer i depån. Ett kanske inte alltid jättekul och inspirerande arbete, men det går alltid lite lättare när man är flera, även om det är ett gäng missanpassade själar från Bactor Motorsport man jobbar med..
Fredag
Hela helgen kördes i riktigt tuffa förhållanden. 30-35 grader i skuggan, vindstilla, och en asfaltstemperatur kring 50 grader gjorde det riktigt krävande. Och fredagen var inget undantag. Både hojen, däcken, och föraren överhettades, och det var svårt att komma igång med körningen. Vi hann dock jobba en del på hojen där vi provade lite olika inställningar i geometrin, samt lite andra inställningar på bakdämparen för att få hojen lite stabilare. Första passet var det väldigt mycket krascher, och jag tror det var många som blev lite tagna på sängen av det lägre greppet i banan på grund av hettan. Var själv nära ett par gånger. Andra passet var lite lugnare. Satte nytt ”ducati-personbästa” redan på första träningen, vilket kändes skönt. Men fortfarande en bra bit ner till ”honda-tiderna”.
Lördag
Kval (SM/SO).
Lördagens kval och vädret var detsamma som under fredagen. Höga temperaturer och klarblå himmel. Bästa varvtid under kvalet var verkligen inte mycket att skryta med, flera sekunder över vad jag presterat med Hondan och räckte bara till 17:e plats på gridden. Men det kändes ändå ganska bra tycker jag, jag kände verkligen att jag hade bättre fart i kroppen och att jag skulle köra sabbare på racen sen, så jag var inte orolig.
Race 1 (SM/SO).
Inför första racet kändes det faktiskt ganska bra. Jag började bli allt mer bekväm med Ducatin och jag hade en positiv känsla i kroppen. Från 17:e startuta så kunde det bara bli bättre.
Väl ute på starten så hittade jag min plats, gjorde mig klar, klartecken från funktionärerna, lägger i ettan, röda lamporna tänds, varvar upp motorn, letar upp dragläget… Hjärtat bultar, adrenalinet forsar… Sekunder känns som minuter… och DÄR slocknar lamporna!
Jag får en katastrofal start! Slirar lite för länge på kopplingen så jag kommer iväg alldeles för långsamt, släpper sedan ut sista biten lite för häftigt och framhjulet åker till väders. Får slå av lite för att få ner framhjulet, och sen på’t igen… I med tvåan… och jag ser HELA startfältet rusa ner mot första sväng framför mig… Jag är dyng-sist! FAAAN!
Första varven är det sedan kaos där bak i fältet. Folk bromsar på sig, krokar ihop, kraschar, kör om, blir omkörda i varje sväng känns det som. Svinkul!!! Jag jobbar mig metodiskt framåt i fältet. Plockar nån förare här, och nån där… Fastnar sedan bakom Finnen Toumas Järvinen nåt varv innan jag bromsar om honom in i ”Ejes”. Har då tappat en liten lucka till nästa man som är Ola Fredby på sin Suzuki och får kämpa nåt varv innan jag täppt till den och kan bromsa om honom efter Start/mål och är uppe på 12:e plats. Sedan kämpar jag mig ifatt Letten Ilmars Rudzons på sin Kawasaki och tar honom in i ”Hårnålen”
Nu är jag uppe på 11:e plats, och har en ganska stor lucka fram till nästa man som är Jari Tuovinen på sin Ducati. Jari är normalt sett mycket snabbare än mig, så jag börjar inse att det är så långt jag kan ta mig. Men på slutet av racet så börjar jag knappa in avståndet och börjar tro att jag har en chans att nypa honom också. Är riktigt nära med något varv kvar, men bromsar sedan på mig lite efter start/mål i min iver att komma ifatt, och är nära att krascha. Och till slut är jag 1,9 sekunder efter över mållinjen.
Hade ett SJUKT roligt race, med många roliga fighter och omkörningar, och är efteråt ganska nöjd med min 11:e plats trots att själva varvtiderna inte var nåt vidare. Efter racet är jag rätt sliten på grund av värmen…
Race 2 (SO)
I race två startade vi efter placering i race 1, vilket betydde en 11:e plats för min del. Bättre än en 17:e som i race 1, och med en bra start så kunde jag ju vara med lite högre upp i listan och fightas.
Taggad till tusen ställer jag mig på min 11:e plats och gör mig klar för start. Lamporna slocknar och hela fältet dundrar ner mot första sväng. Jag gör en PRECIS lika dålig start som i Race 1, om inte sämre. Och är, precis som i Race 1, sist in i första sväng. Något uppjagad och kanske lite, men bara lite, irriterad börjar jag jaga igen… HELVETE!!!!!
Det är precis lika stökigt igen inledningsvis. Redan i första böj krokar folk ihop, någon går omkull framför mig och någon styr ut i sanden. Hinner inte se vilka… Jag får styra undan och tappar lite mark. På’t igen bara… Jobbar mig ifatt och plockar nån förare i ”hårnålen”. Sedan tar jag Ola Fredby efter start/mål, med upplåst bakhjul och vinglandes kan jag precis vika in i sväng. Pheew… Med tre varv kvar är jag uppe på en 8:e plats och ser Norrmannen Erik Sagmo framför mig på sin Suzuki. Han har nog 3-4 sekunders lucka, och jag börjar inse att 8:e är så lång jag kommer. Men med två varv kvar så ser jag att jag tagit in över en sekund på honom, och nu börjar jag få vittring. Jagar på som en galning dom sista varven, och tar in över en sekund per varv på Norrmannen. Ut på sista varvet så är jag ifatt. Försöker bromsa om honom efter start/mål, men låser upp framhjulet och är nära att vurpa. Tappar spåret helt, och han får en liten lucka. Ner mot ”Ejes” är jag ifatt igen och sticker in framhjulet utan att lyckas ta mig om. Ner mot hårnålen är sista riktiga omkörningstillfället och jag bromsar så sent jag törs och dyker på innern. Men in i sväng när jag ligger innanför Norrmannen så känner jag hur framhjulet släpper, och styret viker sig. Klarar min precis från att vurpa och ta honom med mig ut i sandfållan, och han kan vika ner över mitt framhjul. Försöker sedan ta höjd ut på start/mål för att kunna vinna ett dragrace ner mot mållinjen, men får inte med mig tillräckligt med fart och han är 0,3 sekunder före mig över mållinjen. Typiskt…
Hade återigen ett sjukt roligt race! Satte nytt ”Ducati-pb” igen, och hade tillräckligt bra pace för att kunnat hänga med gänget kring 4:e-5:e plats om jag bara gjort en bättre start. Sjukt go känsla i kroppen, och gillar Ducatin mer och mer för varje gång jag sitter på den…
Söndag
Kval (SM)
Söndagens kval var andra kvalet för det långa SM-racet på söndagen. Det var alltså dom kombinerade tiderna från Kval 1 på lördagen och Kval 2 på söndagen som bestämde startpositionerna till racet på söndag eftermiddag. Det kändes redan innan att söndagens race skulle bli riktigt tufft. Racet var mer än dubbelt så långt som racen på lördagen, det var riktigt varmt och man började bli lite sliten efter en lång helg.
Väl ute på kvalet så kändes allt väldigt yxigt och kantigt. Ingenting stämde, och hojen kändes helt annorlunda mot racet på lördagen trots att det var identisk. Insåg direkt att jag inte skulle förbättra mig nämnvärt från första kvalet, och efter att jag varit inne och vilat en stund mitt i kvalet så åkte jag ut en ”stint” till i slutet mest för att få göra nån provstart efter avflaggning. Slutade som 16:e man på Kval 2, men blev 19:e med dom kombinerade tiderna från Kval 1. Borde väl varit lite frustrerad och irriterad över att körningen inte kändes nåt vidare, och att jag startade så långt bak. Men jag visste att körningen fanns där nånstans, och jag var ju ändå sist in i första böj på både racen på lördagen så att starta 19:e var ju inte så illa ändå. Ha ha…
Kval 2 kördes lite tidigare på förmiddagen innan asfaltstemperaturen hann bli riktigt hög vilket gjorde att fästet var lite annorlunda. Vi fick även ett helt annat däckslitage än under fredagen och lördagen, men eftersom vi visste att det skulle bli varmare under racet så var det ingen större oro.
Race 3 (SM)
Innan helgens sista race så visste jag att det skulle bli tufft. Racet var ju mer än dubbelt så långt som lördagens race, och den extrema värmen gjorde ju inte saken bättre. Det var bara göra så bra uppladdning som möjligt och hoppas på det bästa. Ladda med mycket vätska, mycket mat, Resorb, vila, kalla duschar, osv. innan det var dags för race.
Ni vet den där reklamen för Triss? Plötsligt händer det… Till slut fick jag i alla fall till en godkänd start
med Ducatin. Från min 19:e plats på gridden så var jag nog 17-16:e in i första böj, vilket väl får ses som ett stort steg framåt. Låg på så hårt jag vågade inledningsvis, utan att ta några större risker, och utan att ta ut mig allt för mycket. Det gällde att spara på krafterna. Gjorde ett par fina omkörningar, och fick ett par platser gratis på grund av vurpor, och efter 12-13 varv så var jag uppe på en 13:e plats och hade rätt skapliga luckor både framåt och bakåt. Jag började nu bli riktigt trött, och det kändes som att resten av racet bara var en lång och tuff transportsträcka mot mål. Jag började känna mig ofokuserad och gjorde massor av små misstag hela tiden och slog av ännu mer på tempot för att inte göra någon dum krasch. Sista två varven började jag även känna mig lite yr i huvudet och hade riktigt svårt att koncentrera mig, vilket kanske inte är helt optimalt när man ska försöka köra en roadracinghoj så fort som möjligt runt en asfaltsbana. Jag lyckades i alla fall ta mig i mål helskinnad på en godkänd 13:e plats, och var totalt slut efteråt. Kanske inte mitt roligaste race någonsin, men jag var ändå rätt så nöjd trots allt. Trots att jag kanske är i min bästa fysiska kondition på många år, så kändes det långa racet RIKTIGT tufft i den här värmen.
Sammanfattning
Trots att resultaten (11:a, 8:a, och 13:e) och varvtiderna kanske inte är RIKTIGT där jag vill vara ännu, så är jag ändå riktigt nöjd med helgen. Jag har haft så SJUKT roligt både på- och vid sidan av banan, och det känns bättre och bättre på nya hojen för varje gång jag sätter mig på den. Jag börjar nu känna mig bekväm på hojen, och börjar hitta vart gränserna går lite grann. Det var också roligt att så många kom och hejade på och stöttade i helgen, både släkt och vänner.
Jag vill rikta ett stort tack till alla sponsorer och samarbetspartners som gör detta möjligt. Till Bactor Motorsport som huserar oss i deras trailer och tält, till Ida och barnen som hänger med överallt, och såklart till supermecken Micke Andersson som var med den här helgen och skruvade. Ni är alla ovärderliga!
Nästa gång jag sätter mig på hojen igen är om en dryg vecka. Då åker vi tillbaka till Karlskoga igen för att jobba som instruktör i två dagar för Actionpics. Då blir det massor av bantid igen!
Kategorier: 2014, Karlskoga, Scandinavian Open, SM, SO